Historien om Volkoff, med viss anknytning till Ryd

Olof Peter Bramstedt kom till Glömminge från Gärdslösa 1858. Olofs sondotter Elizabeth kom sedemera att gifta sig med en professor Almqvist. Elizabeths broder Albert jobbade först som kakelugnsmakare och lantbrukare, gifte sig med Ester och blev sedan hemmansägare då han 1923 köper den östra av Västergårdarna (Brynielssons). Albert och Ester får sonen John som övertar gården, och dottern Greta, som i sin tur får sonen Nisse Virsén. Han bodde en tid på ”västra marka” i undertecknads hus, Ryd 10:5, där han byggde om och till husen. Nisse lever inte längre, men hans son Johan träffade vi nere på Stora Rörs hamncafé sommaren 2004, då vi gemensamt från Ryd cyklade ner och åt grillat och lyssnade till Johans band när de uppträdde under kvällen.

I strandbältet nedanför Glömminge och Isgärde byggdes några av de första och mest påkostade sommarvillorna på Öland. År 1908 lät professor Johan Almkvist uppföra sin Villa Ytterör på en mycket vacker kuperad udde. På fotot nedan från omkring 1917 har huset sitt ursprungliga utseende, senare byggdes det till och omgavs av pergolor, och ett badhus i form av ett litet grekiskt tempel uppfördes vid stranden. Här levde Johan och Lisen ett bekvämt liv med privatchaufför och flera tjänare. De hade inga egna barn, men tog Elizabeths syster Selma Josefinas dotter som fosterbarn. År 1914  var Greta 16 år, en stilig och rätt bortskämd flicka. Den sommaren blev Ytterör riksbekant...

I Stockholm hade fru Almkvist träffat en rysk kafémusiker, Ivan Volkoff, som blev flitig gäst i professorshemmet. Sommaren 1914 bodde han hos familjen på Ytterör. Han var förälskad i den purunga Greta, som var flörtig och tog det hela på lek. För Volkoff var det däremot blodigt allvar. Under sommaren 1914 tillkallade Elizabeth brodern Albert flera gånger då Wolkoff uppträtt våldsamt, och om detta fick Albert senare vittna inför domstolen. När Greta började kasta ögon på andra unga män, kände Volkoff sig bedragen, och galen av svartsjuka sköt han Greta till döds, när de möttes en julidag i skogen. Detta kärleksdrama med sina många romantiska ingredienser väckte ett oerhört uppseende, och ett skillingtryck av Lars Fredrik Ågren som förtäljde den sorgliga historien publicerades 1915 (se längst ned på sidan). Vykortet nedan, är taget vid rannsakningen i Färjestadens tingssal. Volkoff, som sägs ha varit en snäll och sympatisk man, sitter t h om domarbordet, försiktigtsvis fastkedjad vid en tung sten! Mannen med pincené bakom honom är professor Johan Almkvist. Domen blev livstids straffarbete. Efter ett tiotal år förvisades Volkoff till sitt hemland.

Slutligen kan här också tilläggas att Stellan Skarsgård, en annan sommar-ölänning, för ett antal år sedan hade planer på att göra en film om dramat. Han har dock förmodligen varit alltför efterfrågad till andra roller, vilket gjort att projektet hamnat i malpåse. Men att lyssna på Johan när han spelade, det hade han i alla fall tid med, och gott så!

Wolkoffs kärleksdrama på Öland
Melodi: Alpens ros

1. Så skön som våren fanns en Stockholmstärna,
En bild af glädje, skönhet och behag,
På henne sågo herrarne så gärna,
Ty skönare blef flickan dag för dag.

2. Än Amors pilar hade råkat miste
På denna fångst och detta sköna barn.
Och det var det som ryssen Wolkoff visste,
Som flickan snärjde i sitt usla garn.

3. I början Greta tyckte nog om ryssen,
Och Wolkoff var ju öfvermåttan kär,
Och sen det gifvits allra första kyssen,
Då ansåg han sig nyförlofvad här.

4. Så ej med Greta som med kärlek lekte,
Och ej förstod hvad kärlek knappast var,
Naturligtvis hon Wolkoff ofta smekte,
Så att han kärleken på allvar tar.

5. Två år har paret redan kännt hvarandra,
På sistone blef Greta mera kall,
Ej nu som förr de sågs så ofta vandra,
Han svartsjuk blef och det blef Gretas fall.

6. Och ryssen blef nu mer och mer betagen,
Han ville prompt med Greta gifta sig.
Nu fann han att han blifvit rent bedragen
Ty så han hade tänkt sin framtidsstig.

7. Och Greta ville nu undvika faran,
Om Wolkoffs kärlek var ej mera tal,
Men detta blef att råka rätt i snaran,
Ty Wolkoff han blef mer och mer brutal.

8. Men så en dag så utbröt raseriet,
Då Greta viste honom sitt förakt,
Han fann om intet hela frieriet,
Nu måste Greta vara på sin vakt.

9. En kväll så sköt han henne uti parken,
En fasans syn som ej förglömmas kan,
Där hon låg död uppå den gröna marken,
Han kysste offret och i hast försvann.

10. Han tog en båt och gaf sig ut i natten,
Och färden ställdes öfver Kalmarsund,
Och sedan han passerat detta vatten,
I skogens skydd försvann om en sekund.

11. Och Wolkoff jagades i skogens gömma,
Han var nog ganska svår att träffa på,
Men som han proviant har råkat glömma,
Så måste han bli fast till slut ändå.

12. Till Öland rodde han en afton öfver,
Två timmar stod han invid Gretas bår,
Och stanna där han icke mer behöfver,
Han sörjande nu ner till stranden går.

13. Och så i båt igen han ställer färden,
Snart är han inne uti samma skog,
I skog och mark och vida åkergärden,
Han jagas som ett djur så det förslog.

14. Uti ett rågfält gripes mördarn sedan,
Två kulor fick han i sitt ena ben,
Nu sitter han i cellen allaredan,
Han torde nog af händelsen få men.

15. Ja nu ett ord till hvarje vacker tärna:
Lek ej med kärlek, detta är mitt råd,
Då kan ni vara ensam lika gärna,
Än falla offer för så grymma dåd.

16. Nu slutas sången och haf den i minnet,
Och glöm ej Wolkoffsdramats sista akt,
Det väcker känslor i det veka sinnet,
Att flickor ej är mera på sin vakt.

Lars Fredrik Ågren (1856-1928)

Skillingtryck: "Fem förträffliga nya visor", nr.131, Malmö visförlag, Nils Lindström, 1915.
LUF

Nedtecknat av Hans Freij 2004.
(Kom gärna med synpunkter på historien, så kan eventuella felaktigheter rättas till, eller andra fakta av intresse läggas till)